Det har i media gått att följa en debatt om föräldrar, särskilt s.k. influencerföräldrar, som publicerar bilder och annan information om sina barn på sociala medier. Debatten blev särskilt aktuell när Frankrike valde att lagstifta på området vilket ledde till en diskussion om Sverige borde följa i Frankrikes fotspår. Den franska lagen avser att främst skydda barn som själva arbetar som influencers där föräldrar eller företag som önskar anställa influencerbarn nu kommer att behöva söka myndighetstillstånd. Visst skydd stadgas dock även för barn som medverkar i influencerföräldrars kanaler utan att direkt utföra någon prestation och som kan jämställas med arbete men som ändå exponeras i kanalerna och bidrar till stor ekonomisk vinning. I dessa fall måste föräldern lämna in en deklaration till myndighet som beskriver vad hen önskar spela in och publicera med barnet. Detta gäller dock bara de mer extrema fall där barnets exponering är omfattande och en källa till stor ekonomisk vinning.
Fenomenet att publicera information om sina barn på internet har kommit att kallas för sharenting. Sharenting är ingen juridisk term och kan inbegripa dels brottslig gärning dels lagligt agerande. När man talar om sharenting talar man oftast om föräldrar som publicerar bilder eller annan information om sina barn på sociala medier. Begreppet kan dock även användas för andra vuxna med ansvar för barn och som publicerar information om barn på internet, såsom t.ex. lärare. Ser man till sharenting som begrepp finns det idag ingen allmänt erkänd definition men det kan sägas att begreppet inbegriper publicering, överföring, lagring eller annan typ av behandling av privat information om barn via digitala kanaler av föräldrar eller andra med ansvar för barn.
Det finns olika typer av sharenting. Den kanske vanligaste formen är när föräldrar publicerar till synes oskyldiga bilder på sina barn. Sedan finns det också en annan sida av sharenting där föräldrar publicerar bilder eller filmer som exempelvis visar när sina barn får utbrott, gör något pinsamt, när föräldrar gör narr av barn eller på annat sätt förnedrar barn. Föräldrar kan även publicera information om barns sjukdomar, religiösa ställning eller annan högst personlig information om barnet. Utöver att visst beteende från föräldrar på sociala medier kan väcka en moralisk diskussion kan det även väcka frågor om publiceringens laglighet.
I Sverige har vi en vidsträckt yttrandefrihet. I vissa fall har lagstiftaren dock valt att inskränka den yttrandefriheten för att värna om rätten till privatliv och skydda den personliga integriteten. Sprider en vårdnadshavare en uppgift om att ens barn är brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller på annat sätt lämnar en uppgift om barnet som är ägnad att utsätta barnet för andras missaktning kan vårdnadshavaren i vissa fall åläggas ansvar för förtal. Vidare kan en vårdnadshavare som riktar ett kränkande uttalande mot sitt barn som uteslutande är ägnat att såra barnets ära åläggas ansvar för förolämpning.
Det brott som dock kanske främst kan komma att bli aktuellt är olaga integritetsintrång. Den som sprider en integritetskänslig bild eller annan uppgift om en person i syfte att skada personen kan åläggas straffansvar för olaga integritetsintrång. Lagstiftarens avsikt har varit att straffbelägga spridning av uppgifter som en person typiskt sett har ett starkt intresse av att hålla för sig själv. Att sprida en bild eller annan uppgift om barnets hälsotillstånd är ett exempel på vad som kan föranleda ansvar enligt bestämmelsen. Ytterligare ett exempel på ett olaga integritetsintrång är om föräldern publicerar en bild på sitt barn när barnet befinner sig i en mycket utsatt situation. Exakt vad som faller inom ramen för en sådan situation går inte att säkert säga.
Högsta domstolen har nyligen avgjort ett fall om olaga integritetsintrång som handlade om en bild med tillhörande text som spridits på Instagram föreställande en 17-årig kille som hängde över en toalettsits påtagligt berusad efter att nyss ha kräkts. Domstolen kom i fallet fram till att spridningen utgjorde ett olaga integritetsintrång baserat på att killen på bilden befann sig i en mycket utsatt situation. Vid bedömningen fäste domstolen särskild vikt vid vilken typ av uppgifter som hade spridits, hur uppgifterna hade spridits samt i vilken omfattning spridningen hade skett.
På sociala medier, bloggar och andra platser på internet publicerar föräldrar idag bilder på sina barn när de har raseriutbrott, gråter och på annat sätt uttrycker starka, ledsna, arga och frustrerade känslor. Huruvida en sådan spridning skulle kunna föranleda straffansvar baserat på att barnet befinner sig i en mycket utsatt situation är svårt att sia om. Annan spridning som kan leda till ansvar för olaga integritetsintrång är bild eller uppgift om någons sexualliv, om att någon utsatts för vissa brott eller bild på någons helt eller delvis nakna kropp.
I vissa fall bör man även se till de arbetsrättsliga reglerna när man diskuterar sharenting, särskilt avseende barn till influencers. Ett barn som medverkar i en förälders sociala mediekanaler kan nämligen i vissa fall jämställas med barn som arbetar som exempelvis modeller, skådespelare eller artister. Enligt huvudregeln får barn under 13 år inte arbeta i Sverige. Det finns två undantag från detta varav ett handlar om att barn får uppträda och repetera inom kulturell eller konstnärlig verksamhet och vid sport- och reklamevenemang. Avgörande för om en influencer behöver förhålla sig till reglerna är om barnet är att ses som arbetstagare i juridisk mening, d.v.s. utför någon form av prestation som är till nytta för arbetsgivaren, som i detta fall är vårdnadshavaren. Föräldrar som publicerar uppgifter om sina barn kan även behöva förhålla sig till dataskyddsregelverket som inte minst består av Dataskyddsförordningen (GDPR).
När man talar om sharenting och barns rättigheter måste även Barnkonventionen nämnas. Konventionen har nu varit svensk lag i drygt ett år. Att barnkonventionen blev lag resulterade däremot inte i att barn tillförsäkrades nya rättigheter eller att sharenting automatiskt blev olagligt. Sverige har varit bundna att följa konventionen sedan vi ratificerade regelverket för över 30 år sedan. Beslutet att göra Barnkonventionen till lag avsåg i stället ett förtydligande av det faktum att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av konventionen. Det kvarstår däremot en hel del oklarheter kring hur barnkonventionen ska tolkas och tillämpas som svensk lag. Det går därför inte att dra några slutsatser om huruvida barnkonventionen kan komma att inverka på föräldrars sharentingvanor än. Ett resultat kan dock bli en emfas på grundläggande principer, såsom barnets bästa, i domstol och vid myndighetsbeslut.
När man diskuterar frågan om Sverige, likt Frankrike, borde lagstifta på området som rör sharenting borde det först göras en översyn av den lagstiftning som redan finns på plats i syfte att undersöka om befintlig lagstiftning är tillräcklig samt undersöka om det finns andra, möjligen mer effektiva, åtgärder för att skydda dessa barn än genom ny lag.
Adina Schildt, Institutet för Juridik och Internet
Mårten Schultz, Institutet för Juridik och Internet och professor i civilrätt vid Stockholms universitet
Barnrättsbloggen 