Av barnkonventionens artikel 6 följer att barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Tillsammans med artikel 2 om likabehandling, artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barns rätt till delaktighet är artikel 6 en av barnkonventionens grundprinciper och är därmed central vid tolkning av konventionens samtliga delar. Artikel 6 behandlas i ett av kapitlen i boken Barnkonventionen i praktiken – Rättsliga utmaningar och möjligheter. I kapitlet konstateras det bland annat att rättigheten har betydelse för en rad andra artiklar, exempelvis rätten till skydd och rätten till hälsa och sjukvård. I detta blogginlägg diskuteras och exemplifieras rätten till utveckling i artikel 6 i förhållande till den rådande coronapandemin och hur den kan komma att påverka barns rätt till utveckling.
Trots att artikel 6 har status som grundprincip har rätten till liv, överlevnad och utveckling diskuterats förhållandevis lite i såväl barnrättslig litteratur som av FN:s barnrättskommitté[1]. Kanske beror det på att rättigheterna i artikel 6 både anses vara självklara och utgöra förutsättningar för att de andra rättigheterna i konventionen ska kunna realiseras. Det faktum att en rättighet ses som självklar innebär dock inte automatiskt att den uppfylls. I den tid vi lever i nu kan det konstateras att artikel 6 är både betydelsefull och aktuell. Svåra prioriteringar har behövt göras och fokus har hamnat på olika grupper i samhället, där gruppen barn möjligtvis har fått en något undanskymd roll – till exempel i frågor om vård samt hur inställd/förändrad skolgång har påverkat barns situation och mentala hälsa. Barns rätt till liv, överlevnad och utveckling har utmanats och fortsätter att utmanas under den pandemi som råder.
Frågor om vad liv innebär, vilken bestämmanderätt ett barn har över sitt eget liv och sin överlevnad samt vad utveckling egentligen betyder är bara några av de frågor som kan uppstå i förhållande till artikel 6. I barnkonventionen görs inte någon distinktion mellan olika utvecklingsfaser och vilka behov som kan vara kopplade till olika faser. FN:s barnrättskommitté har betonat att barn inte kan ses som en homogen grupp. För att uppfylla barns rättigheter måste det därför beaktas att barn i olika utvecklingsfaser kan ha olika behov kopplat till rättigheten i artikel 6.[2] Under coronapandemin har exempelvis operationer ställts in och personal har flyttats från barnsjukvården för att stärka upp inom covidvården för vuxna.[3] De barn som är i behov av akuta operationer och operationer som inte kan vänta har visserligen fått vård, men förstås väcks frågor om vilka åtgärder som bedöms vara akuta och som inte anses kunna vänta i praktiken. Även om de barn vars operationer har skjutits upp har bedömts kunnat vänta utan medicinsk risk framstår det som oklart om deras rätt till utveckling har beaktats i tillräckligt hög grad i dessa bedömningar. Har bedömningarna gjorts med tillräckligt underlag för vad den väntan som nedprioriterad vård medför för ett barn? Till dessa svåra frågor kommer även frågan om hur vården av barn påverkas av att personal flyttas till andra avdelningar.
Det kan diskuteras huruvida det faktum att ett barn inte får tillgång till vård, till exempel på grund av andra prioriteringar, kan påverka barnets rätt till utveckling. Barnets utveckling kan påverkas även om vården ges vid ett senare tillfälle. Att bedöma riktigheten i beslut som tagits inom sjukvården låter sig inte göras på ett enkelt sätt. Många intressen ska vägas mot varandra och den rådande situationen innebär oundvikligen svåra beslut och prioriteringar något vi självklart har förståelse för. Vad vi däremot anser bör lyftas fram är att barns rätt till utveckling måste bedömas i förhållande till det skede de befinner sig i och en förståelse för att ett slutresultat där vården ges, om än senare än vad som initialt var planerat, ändå kan medföra att barnets rätt till utveckling inte säkerställts fullt ut. Kanske är det något som accepteras, men beslut bör fattas med ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt och där barns rätt till utveckling bör beaktas på ett tydligt sätt.
I nuläget vet vi förhållandevis lite om hur barn påverkats av pandemin, både i vården och i andra sektorer. Utöver de utmaningar som tycks finnas i vården finns det indikationer på att den sociala utsattheten för barn har ökat och det finns visst fog för oro över att redan existerande utsatthet kan öka.[4] Det faktiska utfallet för barn på både kort och lång sikt, och vad som är orsak och verkan, är för tidigt att säga något om men är något som framtida studier bör utreda. Vissa utredningar har påbörjats. Det har till exempel rapporterats om ett ökat antal orosanmälningar till socialtjänsten under pandemin och Socialstyrelsen har, i 56 kommuner och stadsdelar, gjort en undersökning av pandemins effekter på anmälningar gällande barn till socialtjänsten. Bland annat framgår att orosanmälningarna ökat men att det, i vart fall generellt, inte anses bero på pandemin – snarare har anmälningsbenägenheten ökat till följd av bättre rutiner och ökad kunskap.[5] Socialstyrelsen konstaterar även att den övergripande bilden är att arbetet har kunnat genomföras och upprätthållas under pandemin. Vi anser dock att frågorna behöver utredas närmare när pandemin är över – inte minst ur ett barnperspektiv. Även frågor om skolan bör utredas närmare, till exempel tycks frånvaron ha ökat bland elever och flera lärare har blivit sjuka vilket kan antas påverka barn och unga.[6] Därutöver väcks frågor om hur barn påverkas av den förändrade verksamheten. Påverkar den digitala undervisningen slutresultaten, och hur ser det ut för de unga som ska ge sig ut på arbetsmarknaden under en pandemi? En viktig övergripande fråga som behöver analyseras är därtill hur det påverkar barn att deras rätt till utveckling eventuellt inte säkerställts.
Det har påtalats att rätten till utveckling, så som den tolkats av FN:s barnrättskommitté, mestadels har kommit att förstås som en rätt till framtida utveckling.[7] Det innebär att barn anses ha rätt till utveckling men att den rättigheten inte alltid bedömts i förhållande till respektive stadie som barnet befinner sig i. Rätten till utveckling ska inte förväxlas med att bli vuxen. Barn måste bedömas som egna individer (med olika utvecklingstakt) och där tillhörande rättigheter – just utifrån att de är barn. På engelska har det uttryckts som att barn redan är human beings och inte human becomings.[8]
I vårt kapitel Barns rätt till liv, överlevnad och utveckling (kapitel 4) i boken Barnkonventionen i praktiken – Rättsliga utmaningar och möjligheter diskuterar vi fler rättsliga utmaningar och möjligheter kopplade till den grundläggande principen i artikel 6.
Julia Dahlqvist
Doktorand i offentlig rätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet
Pernilla Leviner
Föreståndare för Barnrättscentrum och professor i offentlig rätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet
[1] I FN:s Barnrättskommittés allmänna kommentarer och sammanfattande observationer i granskningen av konventionsstaternas efterlevnad.
[2] Peleg, N. och Tobin, J., Article 6. The Rights to Life, Survival, and Development, i Tobin, John (red.), The UN Convention on the Rights of the Child: A Commentary, Oxford University Press, Oxford, 2019, s. 233 f.
[3] Se till exempel Dagens Nyheter, Karolinska ställer in barnoperationer när personal flyttas, publicerad den 11 december 2020. Tillgänglig: http://www.dn.se/sthlm/karolinska-staller-in-alla-barnoperationer-nar-personal-flyttas.
[4] Se till exempel Sjögren, Anna (red.), Rapport 2021:2, Barn och unga under coronapandemin – Lärdomar från forskning om uppväxtmiljö, skolgång, utbildning och arbetsmarknadsinträde. Det konstateras i rapporten att några slutsatser om samtliga konsekvenser av coronapandemin inte kan göras än. Däremot påtalas att en övergripande slutsats är att barn och unga påverkas negativt och särskilt barn och unga från redan utsatta miljöer. Se även Debatt i Svenska Dagbladet, Nedstängningar slår hårt mot barn och unga, skriven av företrädare för Sveriges Barnläkarförening, publicerad den 31 januari 2021. Tillgänglig: http://www.svd.se/nedstangningar-slar-hart-mot-barn-och-unga?fbclid=IwAR2htOQaxk6JOH3t0gY9tWKs_TSIw4KPjBa5tlPJ5xr_jt5DkLJTkHDUMs8.
[5] Se Socialstyrelsen, Fler orosanmälningar till socialtjänsten – ökad kunskap en av förklaringarna, publicerad den 12 januari 2021 kl. 10:00. Tillgänglig: www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/fler-orosanmalningar-till-socialtjansten–okad-kunskap-en-av-forklaringarna/.
[6] Sjögren, Anna (red.), Rapport 2021:2, Barn och unga under coronapandemin – Lärdomar från forskning om uppväxtmiljö, skolgång, utbildning och arbetsmarknadsinträde.
[7] Se Peleg, N., The Child’s Right to Development, Cambridge University Press, Cambridge, 2019, s. 140 ff.
[8] Peleg, N. och Tobin, J., 2019, s. 226.
Barnrättsbloggen 