Ett skifte i (den politiska) retoriken och migrationslagstiftningen – några exempel på hur det särskilt har påverkat barn i Sverige

Barn i migrationssituationer ska åtnjuta ett särskilt rättsligt skydd.[1] Hänsyn ska tas till barnets bästa i alla ärenden som rör barn. Barnkonventionen medför dessutom en skyldighet för stater att bistå barn i olika migrationsprocesser i syfte att säkerställa att barn får reell tillgång till sina konventionsrättigheter.[2] Under de senaste åren har en förskjutning av den svenska asyl- och migrationspolitiken skett i en allt mer restriktiv riktning, vilket särskilt har drabbat barn och unga som har migrerat eller flytt till
Sverige.[3]

Mycket händer just nu på det migrationspolitiska området, såväl i Sverige som inom EU. I Sverige har en parlamentarisk sammansatt migrationskommitté, med uppdrag att ta fram en ”långsiktigt hållbar migrationspolitik”, nyligen presenterat ett förslag på ny utlänningslagstiftning.[4] Inom EU har ett förslag på en ny gemensam migrations- och asylpakt nyligen lagts fram av EU-kommissionen.[5]

Det här inlägget fokuserar på hur olika inskränkningar som har gjorts i svensk migrationsrätt under de senaste åren särskilt har påverkat barn, unga och (barn)familjer som migrerar eller är på flykt. Inlägget avslutas med några medskick till arbetet med den framtida asyl- och migrationspolitiken.

Barn som migrerar – kort om den svenska rättsliga regleringen

Anledningarna till att människor lämnar sina hemländer för att bosätta sig i ett annat land är många. Vissa migrerar för att undkomma krig och konflikter, andra för att bo tillsammans med sina familjemedlemmar, jobba eller studera i ett annat land. Barn som lämnar sina hemländer kan göra det ensamma eller tillsammans med familjemedlemmar. Trots att det i praktiken sällan är barn själva som bestämmer i vilket land som barnets familjemedlemmar ska bo påverkas barn i stor utsträckning av familjens beslut att migrera.[6]

I Sverige finns de flesta regler om uppehållstillstånd i utlänningslagen (2005:716) och lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (tillfälliga lagen). Den tillfälliga lagen gäller parallellt med utlänningslagen och trädde i kraft år 2016 med det uttalade syftet att minska antalet asylsökande i Sverige.[7] De flesta bestämmelserna i utlänningslagen och den tillfälliga lagen gör inte uttryckligen skillnad på barn och vuxna.[8]

Av 1 kap. 10 § utlänningslagen följer att barnets bästa måste beaktas i alla ärenden som rör barn. För att det ska vara möjligt att bedöma vad som är barnets bästa är det viktigt att barn görs delaktiga i migrationsprocessen. Av 1 kap. 11 § utlänningslagen framgår att barn ska ges möjlighet att komma till tals i ärenden om tillstånd. Barn som befinner sig i migrationssituationer omfattas även av barnkonventionens rättighetsskydd. Reglerna i 1 kap. 10 och 11 §§ utlänningslagen följer av artikel 3 respektive artikel 12 i barnkonventionen. Barnkonventionens artikel 2 innehåller ett uttryckligt förbud mot att barn särbehandlas baserat på barnets, dess förälders eller vårdnadshavares ”börd eller ställning i övrigt”. Det innebär att även barn som själva har migrerat, eller vars föräldrar har migrerat, omfattas av konventionens samtliga rättigheter. Vissa av rättigheterna, såsom artikel 10 om familjeåterförening och artikel 22 om barn på flykts rätt till särskilt skydd, är speciellt utvecklade för att ge rättigheter åt barn som befinner sig i en migrationskontext.[9]

Konsekvenserna av den tillfälliga lagen riskerar att bli permanenta

Under tiotals år har Sverige haft liknande regler på migrationsrättens område, något som emellertid förändrades under år 2015/2016, bland annat genom införandet av den tillfälliga lagen. Lagstiftningsarbetet med den tillfälliga lagen gick fort och fick bland annat till följd att frågor och oklarheter som i normalfallet noga utreds och övervägs av regeringen lämnades outredda och obesvarade. Just bristfällig vägledning för hur lagen ska tolkas och tillämpas har lyfts som något som leder till såväl rättsosäkerhet som oförutsebarhet.[10]

Den tillfälliga lagen var ursprungligen tänkt att gälla i tre år och trädde i kraft den 21 juli 2016.[11] Efter en lagändring förlängdes giltighetstiden till den 21 juli 2021.[12] Det kan noteras att de begränsningar som gjordes i och med införandet av den tillfälliga lagen motiverades med att vara just tillfälliga och giltiga endast under en begränsad period.[13] På regeringens hemsida står det i en artikel från den 24 november 2015 att ”de åtgärder regeringen nu föreslår är nödvändiga i den akuta situationen men [är] inte i sig en långsiktig väg framåt”.[14]

Med facit i hand vet vi nu att den tillfälliga lagen kommer att ha tillämpats i åtminstone fem år när den löper ut nästa sommar – och eventuellt ännu längre om den nya utlänningslagstiftningen kommer att präglas av samma restriktiva inriktning. De förslag som nyligen lämnades av migrationskommittén innebär nämligen bland annat att tidsbegränsade uppehållstillstånd även fortsättningsvis kommer att vara huvudregel, att försörjningskravet som villkor för familjeåterförening (som bland annat innebär att den som vill att en familjemedlem ska få uppehållstillstånd i Sverige måste kunna försörja sig själv och den anhörige genom egenförsörjning) blir kvar (med undantag för barn) samt att det som utgångspunkt endast är medlemmar i den så kallade kärnfamiljen som har rätt att återförenas i Sverige.[15]

För det fall att migrationskommitténs förslag blir till lagstiftning innebär det alltså att den tillfälliga lagens lösningar i stort sett blir permanenta. Det har från flera håll uppmärksammats att de senaste årens restriktiva asyl- och migrationspolitik har medfört konsekvenser långt utöver att (tillfälligt) stänga Sveriges gränser.

Nedan följer exempel på några konsekvenser som den mer restriktiva migrationslagstiftningen har inneburit för (ensamkommande) barn. Därefter följer en kort beskrivning av hur (barn)familjer på olika sätt har påverkats av begränsningarna av rätten till familjeåterförening.

Långa handläggningstider

Många ensamkommande barn och unga har drabbats särskilt av Migrationsverkets långa handläggningstider och väntan på beslut. Problematiskt är att långa väntetider utan handläggning bland annat kan påverka möjligheten att utreda de ursprungliga skälen för uppehållstillstånd, eftersom det kan vara svårt för den sökande att efter lång tid återberätta sina upplevelser samt bevisa sin identitet och sitt skyddsbehov.[16] De mycket långa handläggningstiderna under år 2016 medförde dessutom att många unga ensamkommande hann fylla 18 år innan beslut fattades i deras asylärende, varmed deras ansökningar prövades enligt de kriterier som gäller för vuxna asylsökande.[17] Situationen ledde till införandet av den uppmärksammade så kallade ”nya gymnasielagen”, vilken har behandlats i ett tidigare blogginlägg.

Frågan om (ensamkommande) barns ålder är av stor betydelse i migrationskontexter. Eftersom barn har särskilda rättigheter är åldern av betydelse för såväl hur ärendet handläggs som för frågan om uppehållstillstånd. Ett barn är enligt utlänningslagen en person under 18 år.[18] FN:s barnrättskommitté och Europadomstolen har understrukit vikten av att ett barns åldersuppgift handläggs skyndsamt, rättvist och i god tro.[19]

Åldersbedömningar

För Sveriges del aktualiserades frågan om åldersbedömningar på ett nytt sätt när rekordmånga ensamkommande barn sökte asyl år 2015.[20] Olika metoder för åldersbedömningar har använts av svenska myndigheter genom åren. Den metod som används i nuläget, som går ut på en sammantagen bedömning av röntgen av visdomständer och knäled[21] har dock kritiserats av en lång rad experter. Bland annat har de undersökningar som utförs och tillförlitligheten i de resultat som produceras starkt ifrågasatts.[22] Kritik har också framförts mot att Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bevisvärdering är bristfällig och leder till att barn felaktigt bedöms som vuxna och utvisas till länder där de riskerar att utsättas för grova människorättsbrott.[23]

Det kan noteras att 18-årsgränsen är skarp i de flesta migrationssammanhang, både vad gäller kraven på den sökande och i bedömningen av skälen. Att drabbas av långa handläggningstider och plötslig omregistrering av ålder under migrationsprocessen är på så vis extra drabbande för unga. Vad gäller bedömningen av ungas skyddsskäl, så kallade barnspecifika skyddsskäl i form av exempelvis risk för rekrytering och trafficking, håller dessa inte sällan i sig även för personer över 18 år. Unga vuxna kan således fortfarande behöva stöd på liknande sätt som barn.[24]

Förlorad trygghet

Att fylla 18 år under migrationsprocessen innebär vidare att ungdomar bland annat riskerar att fråntas rätten till utbildning och trygghet. Många ungdomar som blir 18 år får inte längre bo kvar i det boende[25] som de är vana vid och flyttas till Migrationsverkets boenden. Om boendet ligger långt ifrån skolan kan det bli svårt att fortsätta skolgången. Ungdomarna har ingen självklar rätt att få fortsätta att gå i skolan i en ny kommun, utan det beror på den enskilda kommunens policy. På så vis riskerar de att inte kunna delta i undervisningen på den trygga plats som skolan har utgjort. De förlorar också det stöd som de har haft i sina kontakter med socialtjänst, arbetsförmedling, hälsovård, skola, offentligt biträde och god man. Övergången till 18 år är på så vis något som många unga upplever som mycket abrupt och den riskerar att bidra till ett flertal negativa konsekvenser.[26]

Det händer dessutom att barn rotar sig i Sverige under flera år, påbörjar gymnasiestudier, skapar sociala nätverk och börjar arbeta, för att därefter utvisas när de fyller 18 år, med eller utan sin familj. En ny praxis som har utvecklats av Migrationsverket innebär att barn som inte kan utvisas på grund av att de saknar så kallt ordnat mottagande i hemlandet (det vill säga någon som kan ta emot dem) kan få ”väntande utvisningsbeslut”, alltså beslut om att de ska utvisas när de fyller 18 år. Denna praxis riskerar att strida mot såväl barnets som familjens rätt.[27]

18-årsgränsens betydelse för (barn)familjers rätt till återförening

Det kan konstateras att den skarpa 18-årsgränsen som nämns i förhållande till barns skyddsbehov ovan är problematisk även i relation till barns rätt till familjeliv och privatliv. Redan enligt den ordinarie utlänningslagen nekades barn familjeåterförening om de under väntan på beslut hade hunnit fylla 18 år. EU-domstolen har emellertid klargjort att en sådan praktik inte är förenlig med EU:s rättighetsstadga.[28] Minderåriga asylsökande som fyller 18 år under asylprocessen ska enligt EU-domstolen behålla sin rätt till familjeåterförening som anknytningsperson.[29] I ett förhandsavgörande framförde EU-domstolens generaladvokat nyligen att samma princip bör gälla för barn som ansöker om familjeåterförening från utlandet och fyller 18 år under handläggningstiden.[30]

Praktiska hinder och kravet på att ansökningar om familjeåterförening lämnas in och beviljas före inresa i Sverige

Något ska också nämnas om utlänningslagens bestämmelse om att uppehållstillstånd på grund av anknytning som utgångspunkt inte ska beviljas om den sökande redan befinner sig i Sverige,[31] då även denna regel riskerar att särskilt drabba barn. Ansökningar om familjeåterförening har de senaste åren präglats av mycket långa handläggningstider. Det innebär att när en förälder måste lämna Sverige för att ansöka och invänta beslut om familjeåterförening utomlands kan separationen mellan barn och föräldrar bestå i flera år. Problematiskt är dock att redan en kortvarig separation från en förälder kan påverka relationen negativt för små barn.[32] Därtill har anhöriga som vill ansöka om familjeåterförening tvingats utsätta sig för farliga situationer på olika sätt, bland annat genom att behöva ta sig till grannländer eller genom att ta kontakt med hemlandets myndigheter. Sammantaget har rapporter om svårigheter för familjer att återförenas visat på nästintill oöverstigliga praktiska hinder, både i form av långa väntetider som nämns ovan, men också i form av svårigheter att få kontakt med familjemedlemmar inom den tidsram som lagen kräver för att undkomma svåruppnåeliga försörjningskrav. Allt detta trots att en rätt till familjeåterförening finns enligt lagstiftningen.[33]

Avslutande ord och medskick på vägen framåt

Beskrivningen ovan visar några exempel på hur de senaste årens förändringar och förskjutningar i migrationspolitiken och lagstiftningen särskilt har påverkat barn, unga och familjer negativt. Röster från olika håll talar tydligt för den kontinuerliga förändringen i lagstiftningen och dess bestämmelser har lett till ökad oförutsägbarhet och andra rättssäkerhetsbrister. Det riskerar i sin tur leda till att barn och unga behandlas i strid med både barnkonventionen och Europakonventionen.[34]

Enligt Asylkommissionen kännetecknas de hastiga förändringarna av lagar och förordningar på asylområdet och inom välfärdssektorn av godtyckliga gränsdragningar och svåruppnåeliga villkor, och står i skarp kontrast till asylrättsliga principer.[35] Det gäller i flera sammanhang men har framförallt drabbat ensamkommande barn som har sökt skydd i Sverige på egen hand, något som också har lett till internationell kritik.[36] Från flera håll har det påpekats att många av lagstiftningens förändringar genomfördes utan konsekvensbedömning, vilket bland annat medförde att ungdomar stängdes ute från boenden, flyttades utan förvarning, förlorade skolplatser och blev av med stödpersoner medan de fortfarande väntade på ett slutligt beslut i sina asylärenden.[37] Migrationsverket har även vid ett flertal tillfällen ändrat sina riktlinjer för bedömningen av barns rätt till ett långsiktigt tryggt liv.[38]

Nu pågår arbetet med såväl Sveriges framtida migrationspolitik som EU:s gemensamma asyl- och migrationspakt. Migrationskommitténs uppdrag var att ”ta ställning till utformningen av den framtida svenska migrationspolitiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar”.[39] När regeringen och lagstiftaren nu går vidare med arbetet att ta fram en ny migrationspolitik kan följande medskick ges i syfte att säkerställa att den nya politik som tas fram verkligen blir långsiktigt hållbar och i linje med de krav som barnkonventionen och Europakonventionen uppställer:

  • Till följd av de senaste årens hastiga lagstiftningsarbete, bristande konsekvensanalyser och begränsad rättslig vägledning har det i många fall varit upp till enskilda beslutsfattare att sätta sig in i det komplexa regelverket. Det har i sin tur lett till att bedömningarna om människors framtid och liv har varit svåra att förutse. För att rättstillämparen så långt som möjligt ska kunna tolka och tillämpa den framtida svenska utlänningslagstiftningen i linje med internationella åtaganden i varje enskilt fall krävs nu tydlig vägledning från lagstiftaren.
  • Lösningen med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel (för alla skyddsbehövande utom kvotflyktingar)[40] är inte långsiktigt hållbar. Den stora majoriteten av alternativt skyddsbehövandes uppehållstillstånd förlängs dessutom eftersom skyddsbehovet i regel inte har upphört efter 13 månader. Det innebär ett onödigt krångligt system eftersom de allra flesta beviljas förlängning. Tidsbegränsade tillstånd innebär dessutom en inbyggd osäkerhet som särskilt påverkar barn. Enligt FN:s barnrättskommitté har en otrygg status en negativ inverkan på barns mående.[41] Den framtida migrationspolitiken bör därför innehålla noga överväganden av huruvida permanent vistelse i Sverige faktiskt är en förutsättning för att säkerställa barns rätt till trygghet, utbildning, familjeliv och välmående.
  • Barns särskilda rättigheter enligt barnkonventionen gäller alla barn oavsett status. Särskilt viktigt sedan barnkonventionens inkorporering i svensk rätt är att konventionen behöver respekteras för alla barn som befinner sig i en migrationskontext, oavsett barnets migrationsrättsliga status. Detta för att garantera barnets rättigheter och för att barn inte ska diskrimineras i förhållande till vuxna. Nu när barnkonventionen är svensk lag finns ännu högre förväntningar på att Sveriges framtida utlänningslagstiftning tydligt förhåller sig till barnperspektivet och tillgodoser barns rättigheter i praktiken.
  • Praktiska hinder för familjeåterförening, som den tillfälliga lagens skärpta försörjningskrav som villkor för familjeåterförening, innebär att barn riskerar att förvägras återförening med föräldrar på obestämd tid för det fall att föräldern inte uppfyller lagens krav. Det utrymme som finns enligt EU:s familjeåterföreningsdirektiv[42] att uppställa krav på försörjning vid familjeåterförening ska inte användas på ett sätt som äventyrar direktivets syfte, vilket är att främja familjeåterförening.[43] För att rätten till familjeliv och privatliv ska respekteras är det viktigt att familjeåterförening underlättas. Enligt barnkonventionen gäller att ansökningar om återförening från barn eller dess föräldrar behandlas på ett positivt, humant och skyndsamt sätt av konventionsstaterna.[44] I linje med Sveriges internationella åtaganden ska den framtida utlänningslagstiftningen således verka för att stärka rätten till privat och familjeliv, och därmed möjligheten till familjeåterförening, inte försvåra den.

En ansvarsfull och rättssäker asyl- och migrationspolitik kan inte separera barn och föräldrar, sätta upp godtyckliga gränsdragningar eller svåruppnåeliga villkor. Viljan att skicka (politiska) signaler kan inte sättas före behovet av ett humant, rättssäkert och förutsebart migrationssystem – för såväl barn som vuxna.[45]

Amanda Johansson Köves
Doktorand i familjerätt och migrationsrätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet

[1] Jfr Dane, Louise och Johansson Köves, Amanda, Barns rättigheter i migrationsprocessen, i Barnkonventionen i praktiken – rättsliga utmaningar och möjligheter, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2020.

[2] Jfr Dane, Louise och Johansson Köves, Amanda, Barns rättigheter i migrationsprocessen, i Barnkonventionen i praktiken – rättsliga utmaningar och möjligheter, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2020, s. 302.

[3] Några exempel på skärpningar är utgångspunkten om tidsbegränsade uppehållstillstånd istället för permanenta, begränsade möjligheter till anhöriginvandring och skärpt försörjningskrav. Dessutom är det inte längre möjligt att beviljas uppehållstillstånd som övrig skyddsbehövande. Uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter ska endast få beviljas om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa personen. Se prop. 2015/16:174, s. 1 f.

[4] Se SOU 2020:54.

[5] Se European Commission, Migration, New Pact on Migration and Asylum, https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/new-pact-on-migration-and-asylum-package_1.pdf, publicerad den 23 september 2020, senast hämtad 2020-09-29.

[6] Jfr Dane, Louise och Johansson Köves, Amanda, Barns rättigheter i migrationsprocessen, i Barnkonventionen i praktiken – rättsliga utmaningar och möjligheter, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2020, s. 301.

[7] Prop. 2015/16:174 s. 1 och Regeringskansliet, Regeringen föreslår åtgärder för att skapa andrum i svenskt flyktingmottagande, https://www.regeringen.se/artiklar/2015/11/regeringen-foreslar-atgarder-for-att-skapa-andrum-for-svenskt-flyktingmottagande/, publicerad den 24 november 2015, senast hämtad 2020-09-28.

[8] En del av utlänningslagens bestämmelser (till exempel 5 kap. 6 § andra stycket) anger dock uttryckligen att kraven för att bevilja tillstånd sänks om den sökande är ett barn. Andra bestämmelser i utlänningslagen (till exempel 5 kap. 18 § fjärde stycket) framhåller istället att konsekvenserna för ett barn särskilt måste beaktas när bestämmelsen ska tillämpas. Därtill finns i tillfälliga lagen en bestämmelse om att barn kan beviljas permanenta uppehållstillstånd (18 §), vilket är ett undantag från lagens huvudregel om tidsbegränsade uppehållstillstånd.

[9] Se närmare i Dane, Louise och Johansson Köves, Amanda, Barns rättigheter i migrationsprocessen, i Barnkonventionen i praktiken – rättsliga utmaningar och möjligheter, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2020.

[10] Se t.ex. Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Migrationsrättens framtid: En redogörelse för de juridiska riskerna med att förlänga lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, oktober 2018, s. 7 f. och Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 22.

[11] Se lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, Övergångsbestämmelser, p. 5.

[12] SFS 2019:481.

[13] Se prop. 2015/16:174, s. 22.

[14] Regeringskansliet, Regeringen föreslår åtgärder för att skapa andrum i svenskt flyktingmottagande, https://www.regeringen.se/artiklar/2015/11/regeringen-foreslar-atgarder-for-att-skapa-andrum-for-svenskt-flyktingmottagande/, publicerad den 24 november 2015, senast hämtad 2020-09-28.

[15] SOU 2020:54, s. 193 ff., 250 ff. och 282 ff. Jfr 5 §, 6 § st. 2 och 9 § tillfälliga lagen.

[16] Se t.ex. Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 16.

[17] Prop. 2017/18:252.

[18] 1 kap. 2 § utlänningslagen.

[19] FN:s barnrättskommitté́, Allmänna kommentar nr. 6, 2005, FN-dokument CRC/C/GC/6, p. 70 och Europadomstolen, Abdullahi Elmi och Aweys Abubakar mot Malta, appl. nr. 25794/13 och 28151/13, dom den 22 november 2016, p. 145-148.

[20] Enligt förarbetena är åldersbedömningar även viktiga för att skapa förutsättningar för en god boendemiljö för barn samt att motverka människohandel och barnäktenskap. Därtill motiveras de av att samhällsresurser som har avsatts för barn inte felaktigt ska gå till vuxna asylsökande. Se prop. 2016/17:121, s. 12 och Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående åldersbedömning, SR 20/2018, 2018-06-01.

[21] Prop. 2016:17/121 s. 12

[22] Mostad, Petter och Tamsen, Fredrik, Error rates for unvalidated medical age assessment procedures, International Journal of Legal Medicine, March 2019, Volume 133, Issue 2, 613–623.

[23] Civil Rights Defenders, Staten JK-anmäls för brister i medicinsk åldersbedömning, https://crd.org/sv/2019/05/06/staten-jk-anmals-for-brister-i-medicinsk-aldersbedomning/, publicerad den 6 maj 2019, senast hämtad 2019-11-30 samt Svenska Dagbladet, Fler bör granskas för åldersbedömningarna, https://www.svd.se/fler-bor-granskas-for-aldersbedomningarna, publicerad den 6 maj 2019, senast hämtad 2019-12-02

[24] Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 16 och Barnrättsbyrån, Sveket: En rapport om hur Sverige vände ryggen till de unga ensamkommande, 2018, s. 20.

[25] Vanligt är att ensamkommande barn och unga under 18 år bor i familjehem eller HVB-hem, vilka ansvarar för den dagliga omvårdnaden och tillsynen av barnet. Se 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

[26] Rädda Barnen, Mellan flykt och framtid: Barnkonventionen i praktiken, 2017, Rädda Barnen i samarbete med Emerga, s. 4 f., 43 och 58 f.

[27] Jansson-Keshavarz, Sofi och Anna Lundberg, Migrationsverket ändrar på lagens innehåll för att ensamkommande barn inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, i Juridisk Tidskrift 2018–19(4), s. 1012–1019 och Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående verkställighet av beslut som rör ensamkommande barn, SR 11/2020; Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 27.

[28] Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 27.

[29] EU-domstolen C‑550/16, A och S mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie, EU:C:2018:248, dom den 12 april 2018.

[30] EU-domstolen, förslag till avgörande i mål C-133/19, C-136/19 och C-137/19.

[31] Se 5 kap. 18 § utlänningslagen.

[32] Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 27 f. Se även Europadomstolen, Nunez mot Norge, appl. nr. 55597/09, dom den 28 juni 2011.

[33] Se t.ex. Borevi, Karin och Mudar, Shakra, Respond, Working Papers Global Migration: Consequences and Responses, Sweden – country report: Border management and migration controls. Uppsala universitet, 2019; Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 26; Flyktinggruppernas riksråd (FARR), Artikel 14 #3 2018, När lagen splittrar – En exempelsamling om striden för familjeåterförening.

[34] Se bl.a. Asylrättscentrum, Förslagen till ny migrationspolitik: miniminivå är det nya normala, https://sweref.org/forslagen-till-ny-migrationspolitik-miniminiva-ar-det-nya-normala/, publicerad den 15 september 2020, senast hämtad 2020-10-05; Barnrättsbyrån, Sveket: En rapport om hur Sverige vände ryggen till de unga ensamkommande, 2018; Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020; Rädda Barnen, Mellan flykt och framtid: Barnkonventionen i praktiken, Rädda Barnen i samarbete med Emerga, 2017.

[35] Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 6.

[36] United Nations, International Covenant on Civil and Political Rights, CCPR/C/SWE/CO/7, den 28 april 2016, p. 3

[37] Se Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 7; Asylrättscentrum, Förslagen till ny migrationspolitik: miniminivå är det nya normala, https://sweref.org/forslagen-till-ny-migrationspolitik-miniminiva-ar-det-nya-normala/, publicerad den 15 september 2020, senast hämtad 2020-10-05; Rädda Barnen, Mellan flykt och framtid: Barnkonventionen i praktiken, Rädda Barnen i samarbete med Emerga, 2017, s. 58 f.

[38] Jansson-Keshavarz, Sofi och Anna Lundberg, Migrationsverket ändrar på lagens innehåll för att ensamkommande barn inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige, i Juridisk Tidskrift 2018–19(4), s. 1012–1019. Se även Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående praktiska verkställighetshinder m.m., SR 10/2020; Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövning och bedömning av barns ärenden om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § och 12 kap. 18 § första stycket 3 utlänningslagen, SR 13/2020; Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 6.

[39] Se SOU 2020:54.

[40] Se 5 kap. 2 § utlänningslagen och SOU 2020:54 s. 197.

[41] Se Förenta Nationerna, Gemensam allmän kommentar nr 3 (2017) av FN:s kommitté för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter och nr 22 (2017) av FN:s kommitté för barnets rättigheter om de allmänna principerna rörande barns mänskliga rättigheter inom ramen för internationell migration, CMW/C/GC/3-CRC/C/GC/22.

[42] Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening.

[43] Se artikel 7 i familjeåterföreningsdirektivet och EU-domstolen, C-578/08, Chakroun, EU:C:2010:117, dom den 4 mars 2010.

[44] Artikel 10 i barnkonventionen. Se även artikel 5.4 och 5.5 i familjeåterföreningsdirektivet.

[45] Jfr Asylkommissionen, Skuggdirektiv från Asylkommissionen, Linköpings universitet och Flyktinggruppernas Riksråd, FARR, 2020, s. 33 och Asylrättscentrum, Förslagen till ny migrationspolitik: miniminivå är det nya normala, https://sweref.org/forslagen-till-ny-migrationspolitik-miniminiva-ar-det-nya-normala/, publicerad den 15 september 2020, senast hämtad 2020-10-05.